Denna dagen ett liv... citat från Melker i Saltkråkan och från Thomas Thorlid som det egentligen kommer ifrån.

 

Lika skiftande som vädret som gått från regn till solsken har dagen varit.

Den började inte bra medan jag drack förmiddagskaffe ringde telefonen, det var från 13-åringens skola och läraren var bekymrad över honom.

När lärare är bekymrade över ens barn bådar det inte gott, på några minuter kan de få ditt hjärta att krympa, kraften att lämna kroppen och hjärtat att börja banka oroligt. Det visade sig efter en inledande förvirring att orsaken till bekymret var att sonen inte haft med sig en matsäck på en utflykt och att han dessutom sett lite trött ut det var dessutom inte första gången! det där med matsäcken alltså, inte tröttheten. Den kan bero på att det var andra dagen efter sommarlovet, kanske...

 

Sonen är annars duktig skolan, får toppbetyg och är alltid i tid, han svär inte ens. Men han har alltså missat matsäcken ett par gånger, eller rättare sagt, jag har missat den för det framgick tydligt att ansvaret för detta var mitt. Vad ska man säga? jag mumlade något vagt om att bli bättre på att gå in på skolans portal och eh, kolla om det var utflykter på gång. Suck.

 

Efter detta gick jag igenom veckans post och fick till min fasa se en räkning på nära 10 000 kronor! en räkning som jag var säker på var betald men...hade jag missat den?

 

När jag gick in på internetbanken för att kolla om jag betalt räkningen så ser jag  att lönen inte är inbetald!!

Nu var jag redo att svimma, säga upp bekantskapen med dagen, dra täcket över mig och allmänt bara skippa allt men det var bara att börja reda i röran.

Efter en massa telefonsamtal hit och dit visade det sig att lönen kommit till fel bank på grund av att jag inte anmält mitt konto när jag bytte jobb, samt att räkningen faktiskt var betald puh

 

Men jag hade ändå ångan uppe och var duktigt irriterad så jag satte mig och författade ett långt mail (fick inte tag på läraren per telefon) där jag talade om vad jag tänkte om lärare som ringer och är bekymrade över matsäckar och krävde ett samtal med honom eftersom han uppenbarligen misstrodde mig som förälder. Vet inte vart det leder men det är lika bra att rensa luften?

 

Efter det började solen titta fram både på in och utsidan, jag gick och strosade i centrum hittade en fin tunika